Apatisk

När de säger att man har alla förutsättningar att må bra, att när man bestämmer sig så kommer det gå galant. Men... hur?
Jag vet knappt vad ett friskt liv innebär längre. En dag utan ångest kan vara skrämmande för mig. Det känns fel, visst - det är skönt - men så så ovant.

Jag vill inte må dåligt, men jag vet inte hur man mår bra - på ”heltid”. PTSDn gnager i mig, ADD-hjärnan förstör för mig och ångesten och paniken trycker ner mig. Självkänslan ligger på minus och varje gång det går åt rätt håll kraschar det ändå, på något sätt.

Piller med näringsdryck är min frukost, ångesten nattar mig och jag funderar ständigt på hur man tar hand om sig själv. Det är så främmande för mig, att ta hand om mig själv. Det känns... fel.

Men! Jag kommer inte ge upp, aldrig. Men just nu känner jag mig ganska apatisk. Och det är ovanligt, för jag svämmar alltid över av känslor och (till exempel) gråter för minsta lilla, nu kan jag knappt känna något alls.

Lite kvällstankar bara, godnatt.❣️

Gillar

Kommentarer