År 2017: Jag klarade det!

Hejsan!

Här kommer utvalda bilder (en för varje månad) från januari till december från 2017.
2017 har varit ett av de bättre åren på flera år, har spenderat hela året utanför slutenvårdens låsta dörrar! Trots en hel del besök på akuten av diverse anledningar så har jag ändå klarat av livet, och jag lämnar detta året bakom mig med stolthet, faktiskt.

Jag lägger en bild tagen varje månad och skriver en kort kort kommentar om just den månaden, som en årsresumé på 2017.

Gott nytt år hörrni, och tusen kramar & styrka till er!❤️

I januari började jag på mellanvården, ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv.

I februari fyllde jag 17, och hade en ganska tuff period. Många självdestruktiva tvångstankar & väldigt mycket kämpande.

Mars minns jag ärligt talar inte så mycket av... det är som ett blankt mellanrum.

I april blev jag grovt förkyld och kunde knappt äta, varpå jag hamnade i ett självdestruktivt mönster med att inte äta. Men jag tog mig ur det! Det kommer och går dedär... men jag tar mig alltid ur det 👊🏼

I maj hamnade jag på akuten med dropp pga vätskebrist (dels för dåligt intag av vätska, och dels av självskadebeteendet). Det var en redigt tuff period då med, jag kämpade precis ovanför ytan.

Början av juni var hyfsad, mitten var ett rent helvete med tvångstankar & början på steget värre flashbacks & jobbiga minnen/traumaupplevelser. Men i slutet tog det en rejäl vändning då vi åkte till Cypern i en vecka, där jag rent ut sagt levde livet!

Juli var allting hyfsat stabilt, men trauma-problemen ökade med enorma steg och här var början till ett extremt kämpande med just det.

Augusti.❤️ Jag var mycket på sommartorsdagarna i Borås och busade runt med vänner, och jag & pojkvännen firade ett år tillsammans. Augusti var en bra månad.

I början av september började jag på praktik inom äldreomsorgen, och började om ettan på gymnasiet. Ett jättekliv för mig!

I oktober blev det dock värre, praktiken blev mer som ett ställe som påminde mig om avdelning jag låg tvångsvårdad på, och flashbacksen blev värre och mardrömmarna fler. Men jag piercade denna skönhet helt själv!

Fick ta en paus från praktiken då allt bara blev för mycket, och jag kunde inte vara där. Allting påminde om avdelningen och det blev ett rent helvete med flashbacksen, minnen och mardrömmar nästan varenda natt. Självskadebeteendet eskalerade grovt och det blev svängar till akuten. Jag och pojkvännen gjorde även slut mitt uppe i allt, men blev tillsammans igen efter en veckas paus!

Och här står jag nu, slutet på december iförd en ljusrosa klänning och känner HOPP!
Jag blev antagen till vuxenpsyk i förtid för att få hjälp med mina trauma-problem (misstänkt PTSD), dessa har eskalerat dock men just precis nu, känner jag mig glad och förväntansfull inför 2018. Första gången jag BETT om hjälp, och jag kommer få den.

Gillar

Kommentarer

tildeabb
tildeabb,
Härligt att du känner hopp nu! Det glädjer mig! 😊 Hoppas du får ett fantastiskt 2018! Det verkar som du är riktigt värd det nu! KRAM & GOTT NYTT! 😊
nouw.com/tildeabb
Christer ,
Wow, kul att läsa att du känner hopp. Jag önskarndig all lycka 😊 kämpa på som du gjort 😊
www.christerholm.nu
Elise
,
Detta fixar du finaste Fanny ❤️ Kram Elise
Madelena
Madelena,
Det här kommer du klara 😊 Lycka till
nouw.com/madelena