Autismspektrumstörning? - tankar

Hejsan! 🙌🏼

När jag gjorde min utredning för emotionell instabil personlighetsstörning/syndrom så misstänktes även något inom autismspektrat, och jag blev mest ett stort frågetecken till en början.

Dels för att jag har en Aspergers syndrom-diagnos sen 15 års ålder som utreddes på BUP, men den har liksom åkt fram och tillbaka i journalen pga ”slarvfel” så ibland kan man inte se att jag har den i journalen. Och dels för att jag inte tyckte att jag uppfyller kriterierna för en autismspektumstörning.
Men... med mer och mer prat med min terapeut (som även pratat vidare om detta med några inom psykiatrin) tror jag att jag förstår. Och jag tycker att en neuropsykiatrisk utredning är nödvändig för att antingen fastställa att jag har något inom autismspektrat - eller för att ta bort diagnosen på riktigt.

Jag har ju Aspergers på papper redan och jag tror faktiskt inte den blev felsatt som jag många gånger trott. Men jag är inte så kallat ”typisk autist” eller så som jag upplevde att folk med den diagnosen fungerar.
!(sen VET jag att alla med en diagnos fungerar olika och man ÄR inte sin diagnos! Det vet jag av både egna erfarenheter & annat, men som sagt; som jag upplevde Autism utefter vad jag har varit med om)!

Jag har inte så mycket problem med den sociala biten (vad jag upplever iallafall), min sociala fobi har jag blivit fri från och det blir lättare hela tiden med småprat osv. Det som är är väl att jag blir totalt utmattad av att umgås med människor och behöver vila mycket efteråt. Och lite annat.

Men det som utmärkte sig och gör att jag ska utredas igen (för att för det första se om jag är autistisk - och om, isåfall vilken grad) är främst min otroligt nedsatta initiativförmåga och min nedsatta generaliseringsförmåga. Men även det faktum att jag alltid haft svårt för förändringar, är i stort behov av rutiner och struktur (som jag inte kan skapa själv och tyvärr har svårt att hålla), haft & har ’specialintressen’ sedan barnsben, lätt till aggressionsutbrott/ångest om saker inte går som det är planerat samt annat som tydligen är typiskt autism; till exempel total panik inför vuxenvärlden/att bli vuxen, alltid känt mig annorlunda, svårt för när folk petar på mig/tar på mig (kramar går dock bra), liten överkänslighet mot ljud, i stort behov av olika listor för struktur & för att veta vad jag ska göra samt hur & när... m.m.

Menmen, inget är hugget i sten och jag är oavsett fortfarande Fanny och är samma som jag alltid varit.
Det som är skönt med diagnoser är att man har bättre förutsättningar för att få rätt hjälp, men jag är ändå ganska kluven. För att få det på papper förändrar ju ingenting - föddes jag med det gjorde jag det/fick jag det så fick jag det (PTSDn bland annat), men samtidigt är det jobbigt med alla ”stämplar” jag får.
ADD, blandade ångest- & depressionstillstånd, självdestruktivitet, PTSD, emotionell instabil personlighetsstörning/EIPS & ganska troligt något inom autismspektrat/AST.

Känner mig lite som en vandrande bokstavskombination men jag vet ju att det inte är så egentligen, men en diagnos kan verkligen tynga ner en och inte minst såklart det diagnosen innebär och det man då får leva med/levt med i hela sitt liv.

Det gäller dock att inte övertänka (vilket jag råkar vara mästare på), för jag är fortfarande jag och jag har min personlighet och jag är lika mycket människa & individ som alla andra på denna planet. Man är som sagt inte sin diagnos!

Gillar

Kommentarer

MoaYrvelid
MoaYrvelid,
Du har en fin blogg <3
nouw.com/moayrvelid