Kategori:Psykisk ohälsa

Frågor & svar (DEL 2)

Hur upplever du ångest? Fysiskt och psykiskt.
- Fysiskt är det hjärtklappning, ibland ont i magen, skakningar, obehagskänslor i hela kroppen, svårt att andas/väldigt snabb andning, gråta, tryck över bröstet. Alltså de "typiska" symtomen typ. Psykiskt går knappt att beskriva, finns nog inte riktigt ett ord för hur det känns, men ska försöka förklara. Tankarna rusar och snurrar runt i en enda röra, impulser dyker upp, flashbacks från trauman från avdelningen, "snälla-sluta-nu"-tankar, ja... det är typ det jag kan beskriva med ord. Känner så mycket mer, speciellt psykiskt, men som sagt. Går knappt att beskriva.


Hur skulle du beskriva att en depression känns?
- Oj, hmm... främst MÖRKER. Och extrema vilsenhetskänslor. Famla i mörker liksom, aldrig riktigt hitta ljusknappen. Eller att man är på botten av en brunn, alla försöker kasta ner en stege för att jag ska komma upp men stegen är aldrig tillräckligt lång (= hjälpen når aldrig riktigt fram). Eller att stegen räcker men jag har inte kraften att klättra upp igen. Så kändes min depression, tillsammans med en mängd ångest, starka blandade känslor eller total tomhet.

Hur upplever du ångestattacker? Skriker du/gråter/slåss eller liknande?
- Gråter oftast, har skrikit några gånger rakt ut när jag verkligen inte stått ut (riktigt starka panikångestattacker). På avdelningen gick jag oftast på personalen, men det var för att de bl.a höll fast mig när jag hade ångest, vilket VERKLIGEN inte är det man vill. Annars gråter jag väl mest, rullar ihop mig in en boll, och andas väldigt snabbt.

Har du haft tankar på eller självskadat (för att minska psykisk smärta)?
- Har lidit av självskadebeteende, ja.

Har du lätt för att gråta och visa känslor öppet eller “lider du i tysthet” alternativt skriver ut det här i bloggen istället för att prata/ta emot tröst.
- Förut var det extremt svårt, men jag börjar sakta men säkert blir bättre på det! Annars skriver jag mycket, då jag uttrycker mig mycket bättre i text än i tal.

Har du haft allvarliga tankar/planer på att skada dig själv/självmord? Om du haft det hur kom du ur dom? Pratade du med vänner/familj eller sökte du professionell hjälp?
- Ja, det har jag. Psykoterapi, DBT, dagvård, inläggningar, läkarsamtal, mediciner, stöd från familjen & vänner & pojkvän. Det är väl så jag kommit ur och klarat mina mörkaste perioder!


Lider du av morgonångest? Har själv haft detta helvetet till och från vidrigt att vakna med en sån smärta i bröstet utan “anledning”
- Faktiskt inte, kanske hänt några enstaka gånger men oftast mår jag som bäst på morgonen just!

Upplever du att många vänner tagit avstånd från dig pga av att du mått psykiskt dåligt?
- Japp.

Skriver du privat dagbok? Om, skulle du inte kunna publicera någon text du vill dela med dig av.
- Har gjort. Möjligtvis ja! Ska kika på det.

Blir du självdestruktiv i vissa situationer? T.ex dricker dig för berusad/överdoserat tabletter (ej suicidalt) eller utsätter sig själv för annan fara för att fly/dämpa tillvaron/ångesten.
- Japp, absolut, tyvärr. För cirka ett år sedan och bakåt var jag extremt självdestruktiv på alla sätt, men inget jag vill skriva ut HUR jag gjorde då jag inte vill trigga någon/ge någon tips. Men jag har förstört min kropp på alla möjliga sätt, tyvärr. Men den är stark! För den har överlevt och funkar fint, det är jag glad över. ❤

Har du eller lider du av sömnproblem? Hur yttrar det sig isf?
- Ja, det gör jag. Kan inte somna eller vågar inte somna pga mardrömmar. De två problemen har jag mest ang sömn.

Hur berättade du om ditt mående för dina föräldrar och hur reagerade dem?
- Jag berättade aldrig direkt, men när mitt självskadebeteende upptäckted "förstod dom". Plus att jag skrev ett långt "brev" där jag förklarade exakt hur jag mådde! Dom reagerade ändå bra, blev ledsna såklart men inte arga osv. Dom tog det bra helt enkelt, och sökte hjälp åt mig!

Gillar

Kommentarer