Inte en rak väg

Hej hörrni,

vägen mot ett helt friskt liv är redigt krokig alltså. Det visste jag ju dock redan, men dessa bergochdalbanor drar mig helt ur funktion.

Självhatet sätter käppar i hjulet och känslorna blir ett enda stort kaos med påföljd av tankar som inte går att reda ut. Och så ligger man där igen, i en säng på akuten med en slang i armen. Sedan följd till psykakuten där jag inte får lämna förrän efter många om och men, nu är jag iallafall hemma och lättnaden är enorm. Livet är inte vidare glamoröst just nu, men... "Jag önskar mig inte en mindre börda att bära, utan bredare axlar".

Jag kämpar på som vanligt & tänkte bara kika in och uppdatera er lite; visa något slags livstecken liksom, hehe.


Gillar

Kommentarer