Kategori:Psykisk ohälsa

Intentionen är inte att dö, längre

Hej hörrni!
Lite känsligt inlägg, men behöver ventilera och dela med mig av lite tankar.

Förra fredagen blev det ambulans med blåljus till akuten för medicinobservation pga överdos.

Söndagen därpå skadade jag mig väldigt illa, ambulans med blåljus till akuten igen för ett ingrepp & stygn sen åter ligga på medicinobservation för överdos.

Det fick sina... hyfsat hårda konsekvenser som jag ändå förstår förnuftsmässigt men känslomässigt gör det ändå ont och känns orättvist, fast jag vet att det inte är så. Och skuldkänslor från jagvetintevad.

Men ag känner mig verkligen som en börda. Tar upp läkarnas akuttider, blir prio 1 och tar upp plats på akuten. Massor med resurser (personal) omringade runt mig en längre stund och ambulansåkningar hit & dit.
Oroliga & förtvivlade maktlösa anhöriga, vänner & pojkvän.

Å andra sidan, så är det att vara sjuk. Vare sig det gäller psykisk eller fysiskt sjukdom/ohälsa.
Och båda bör tas på lika stort allvar.
Men... ändå får jag en sån klump i magen.

Ständiga frågan; när är det min tur att bli frisk och få må åtminstone någorlunda bra?

Jag är inte självmordsbenägen, men min extrema självdestruktivitet har många gånger kunnat leda till min död, trots att intentionen inte är att dö. Iallafall inte på 2 och ett halvt år, minst.
Och det skrämmer mig, just dedär med att tappa kontrollen. Rädslan för mig själv är ständig.


Gillar

Kommentarer

Astrid,
Jag är också rätt rädd att "råka" ha ihjäl mig på vägen till friskhet. Blö. Keep on swimming.
psykspel.blogspot.com/