Kategori:Psykisk ohälsa

Min historia

Hej hörrni!
Gjorde ett sånthär inlägg 2017-06-21 men skulle vilja uppdatera med hur det varit sedan dess, och förklara lite på ett annat sätt. Min historia är självklart densamma, men kommer lägga till några grejer.

Varnar lättriggade, då denna texten kan vara ganska beskrivande & innehålla jobbiga bilder.

Jag var den där glada, spralliga, enkla ungen när jag var jätteliten. Från ca 5 års ålder började jag få sömnproblem för att hjärnan gick på högvarv. Fastnade jag vid en tanke (oftast obehagliga saker) spann det bara vidare och snurrade runt runt i huvudet. Ingen förstod, inte ens jag.

När jag var ca 10 år fick jag ett sånt grovt aggressionsanfall att jag självmant skadade mig för första gången. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och göra av alla känslor, så jag ville bara känna & fokusera på något annat.

Det gick ett tag, jag kämpade och kämpade med mina problem. Kände mig konstig, dålig, annorlunda. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, så jag kunde heller inte förklara eller få hjälp eller stöd.
Vid 13 års ålder började mitt självskadebeteende på riktigt. Det blev till slut upptäckt när jag skulle ta blodprov en gång och jag blev inskriven på BUP där jag bor och fick en psykolog. Jag mådde sämre och sämre efter varje samtal, men jag hade inget att jämföra med så jag trodde ju att det skulle vara så, jag visste inte hur det skulle gå till egentligen.
Jag blev sämre och sämre, tills jag en natt 2014 fick en grov panikångestattack och skrek rakt ut i kanske 2 timmar. Bara skrek och skrek, grät, var helt ifrån mig. Ambulans in till BUP-akuten där jag fick sova över natten. Fick några mediciner utskrivet och blev hemskickad.
Självskadebeteendet eskalerade, och började bli ett beroende. Ett missbruk. Jag var tvungen att skada mig, annars fick jag grova abstinensbesvär.

Efter utskrivningen efter min första riktiga inläggning, brakade helvetet loss.
Jag blev tvångsinlagd flera gånger, ibland i månader i sträck, och allt var totalt kaos & mörker.

Bältesläggning efter bältesläggning, alldeles för många gånger för att jag ens ska kunna minnas. Larm, securitas, isolering, nerbrottningar, fasthållningar, tvångsåtgärder, nerdrogningar, och mycket mer.
Mitt liv var verkligen på botten. Jag blev fasthållen av två stora väktare som slet i mina uppskurna armar, nerbrottad, förd till isoleringen och sedan fastspänd i bältessängen. Detta var min vardag, länge.
Mitt självskadebeteende blev klassat som "dödligt" efter att ha legat inne på BUA med blodtransfusion. Blev genast inlagd på BUPs slutenvård igen, under tvångsvård.
Kroppsvisiteringar efter varje permission, indragna permissioner, försökte fly flera gånger, hade vak väldigt länge (fick inte ens gå på toa, duscha eller sova själv). Alltid en svans efter mig, det var extremt påfrestande.
När jag inte hade rakblad att ta till bankade jag sönder mina händer och armar, dunkade huvudet i väggen, osv. En gång så hårt att jag svimmade och sedan skickades till röntgen där det konstaterades hjärnskakning.
Jag var bara några få dagar ifrån sondmatning för det gick ut över maten också. Alla dessa hot, hela tiden. "Börjar du inte äta nu får vi tvångsmata dig med sond" "Tar du inte dina mediciner kommer du inte ur bältessängen" "Gå ut därifrån, innan vi ringer på vakterna".

På min 15-årsdag vaknade jag upp i sjukhuskläder på en sluten psykavdelning.

Mitt rum blev till slut en madrass på golvet i ett tomt rum inne på isoleringen. Självmordsförsök på självmordsförsök.

Det var även på gång att jag skulle bli förflyttad till en annan avdelning nere i halmstad för jag var "för stor börda" på avdelningeni borås, sen var det prat om behandlingshem och vi skickade in papper osv men inget av det blev av, för jag började till slut må bättre.

Nu i sommar firar jag 2 år i frihet. Lite mindre än ett år efter jag blev utskriven började jag på mellanvård, och där trivdes jag jättebra! Det var kämpigt, det var det.
Tiden efter tvångsvården har inneburit flera skjutsar med både bil, taxi & ambulans till akuten pga överdoser där jag fått ligga på observering, vätskebrist där jag fick dropp, misstänkt blodbrist, behövt sy sår, osv.

Jag har diagnoserna ADD, PTSD samt bi-diagnos tvångsmässigt självskadebeteende. Har lidit av allvarligt psykisk störning, djup depression och varit gravt självmordsbenägen.

PTSDn kommer från själva vårdtiden. Jag var med om så många övergrepp och traumatiska upplevelser och tvångsåtgärder där att jag fick PTSD. Detta lider jag just nu något så enorm av, men jag kommer få hjälp med just PTSDn i höst.
I höst ska jag även börja ERGT, en gruppbehandling för självskadebeteende.

Jag har provat så många mediciner och jag nästan gav upp under en period då inget fungerade alls.
Till slut fick det bli starka narkotikaklassade läkemedel, höga doser och många olika mediciner. Idag hjälper mina mediciner mig enormt, men en dag ska jag bli medicinfri. Det har jag bestämt mig för.

Jag har blivit extremt felbehandlad av psykiatrin. De har brutit mot lagen, gjort moraliskt fel, varit fruktansvärda mot mig, lagt extremt hemska kommentarer, osv. Men det fanns guldkorn, det gjorde det.


Jag mår ännu inte bra, men jag är iallafall på rätt väg. Jag har en riktlinje, jag har drömmar, jag har mål, jag kommer få riktig hjälp. Jag känner hopp.


Detta var en liten kortfattning om min historia och en del av det jag gått igenom. Jag kämpar fortfarande varje sekund, men jag känner livslust.

Gillar

Kommentarer

lindaninnasvensson
lindaninnasvensson,
så hemskt att läsa på ett sätt, ❤️ jag önskar att du blir frisk precis som du vill. och du är stark, har su överlevt detta överlever du allt ❤️
nouw.com/lindaninnasvensson
Nyponsoppan
Nyponsoppan,
Kram! Modigt skrivet! <3
nouw.com/nyponsoppan
Isabella stakset
,
hej! såg din tagg på min mans sebbes instagram. jag vill ha komtakt med dig. kan du maila mig.
info@laroca.se